Jag har alltid tyckt att det var lite udda att den här perioden i vår historia har kallats “efter-personliga dator-eran" – när den egentligen skulle kallas för “mer-personlig dator-eran".
Jag läste en jättebra historia igår om en man kallad herr Macintosh. Han var en man skapad av Steve Jobs för att leva inuti Macintosh-datorn när den lanserades, för 30 år sedan igår. Han kunde visa sig nu och då, gömd bakom en meny eller hoppa upp bakifrån en ikon – lite snabbt och vid sällsynta tillfällen så du nästan trodde att han inte var på riktigt.
Tills igår förstod jag inte att Steves idé att knyta en människa till en dator hade inträffat så tidigt i hans karriär. Men vid den tiden tvingades Macintosh leverera utan herr Macintosh på grund av att ingenjörerna var begränsade till bara 128 kilobyte minne. Det var inte förrän långt senare i Steves karriär som han verkligen knöt ihop människa till maskin – lanseringen av iPhone 29 juni, 2007.
Tidigare betydde tekniska restriktioner att datorer vanligtvis fanns på platser: i bilen, i hemmet, i skolan. iPhone kopplade ihop en dator till ett telefonnummer på ett unikt sätt – till DIG.
För inte så länge sedan var kommunikation beroende av plats. Vi var antingen i samma rum tillsammans, då vi kunde prata ansikte mot ansikte, eller vi var på olika platser i världen borta från varandra, då jag i så fall kunde ringa ditt kontor eller skicka ett brev hem till dig. Det är bara helt nyligen som vi har börjat att knyta telefonnummer till individuella enheter med tanke på beräkning och kommunikation.
Jag säger allt detta för att fastställa att smarta telefoner är helt enkelt höjdpunkten på Steves resa för att identifiera människa med maskin – och ta in eran för Mer-PC.
Det finns tre kännetecken för Mer-PC-eran som är särskilt relevant för vårt arbete på Snapchat:
1) Internet överallt
2) Snabb+ Skapa media lätt
3) Flyktighet
När vi först började arbeta med Snapchat i 2011, var det bara en leksak. På många sätt är det fortfarande så – men för att citera Eames, “Leksaker är inte alls så oskyldiga som de ser ut. Leksaker och spel är förspel till seriösa idéer.”
Skälet att använda en leksak behöver inte förklaras – det är bara kul. Men att använda en leksak är en jättebra möjlighet för lärande.
Och jösses, har vi lärt oss.
Med Internet överallt menas att vår gamla syn på världen som var separerad i en plats online och en offline inte längre är relevant. Traditionella sociala medier krävde att vi upplevde saker offline, spelade in dessa upplevelser och sedan laddade upp dem online för att återskapa upplevelsen och tala om den. Till exempel, jag åker på semester, tar en samling bilder, kommer tillbaka hem, plockar ut de bra, laddar upp dem online och talar om dem med mina vänner.
Det här traditionella sättet som sociala medier ser på identitet är egentligen ganska radikalt: du är summan av din publicerade upplevelse. Annars känt som: visa foton annars hände det inte.
Eller när det gäller Instagram: vackra foton eller det hände inte OCH du är inte cool.
Begreppet profil verkade vettigt i den binära upplevelsen av online och offline. Det var designat att återskapa vem jag är online så att människor kunde interagera med mig även om jag inte var inloggad just vid det ögonblicket.
Snapchat förlitar sig på Internet överallt för att ge en helt annan upplevelse. Snapchat säger att vi är inte summan av allt vi har sagt eller gjort eller upplevt eller publicerat - vi är resultatet. Vi är de vi är idag, just nu.
Vi behöver inte längre fånga den "riktiga världen" och återskapa den online – vi lever bara och kommunicerar samtidigt.
Kommunikation stödjer sig på skapandet av media och är begränsad av hur fort detta media skapas och delas. Det tar tid att paketera dina sinnesrörelser, känslor och tankar till mediainnehåll som att tala, skriva eller fotografera.
Människor har verkligen alltid använt sig av media för att förstå sig själva och dela med andra. Jag ska skona dig från gaeliska med den här översättningen av Robert Burns, "Åh om någon kraft ge oss gåvan, att se oss själva som andra ser oss."
När jag hörde det citatet kunde jag inte låta bli att tänka på självporträtt. Eller för oss i millenniegenerationen; selfien! Självporträtt hjälper oss att förstå hur andra ser på oss - de representerar hur vi känner oss, var vi är och vad vi gör. Man kan säga att de är de mest populära formerna av självuttryck.
I det förflutna tog verklighetsnära självporträtt veckor och miljontals penseldrag att göra för att färdigställa. I dagens värld av Snabbt + Enkelt Mediaskapande är selfien omedelbar. Den representerar vilka vi är och hur vi känner oss - just nu.
Och tills nu har den fotografiska processen varit för långsam för konversation. Men med Snabbt + Enkelt Mediaskapande kan vi kommunicera via foton, inte bara kommunicera runt dem som vi gjorde på sociala medier. När vi börjar kommunicera via media så lyser vi upp. Det är kul.
Selfien är logisk som den fundamentala enheten av kommunikation på Snapchat därför att den markerar övergången mellan digital media som självförverkligande och digital media som kommunikation.
Och detta leder oss till den viktiga flyktigheten som kärnan i konversationen.
Snapchat slopar innehåll för att fokusera på känslan som innehållet ger dig och inte som innehållet ser ut. Detta är en konservativ idé, den naturliga responsen till radikal transparens som återställer integritet och sammanhang i konversationen.
Snapchat sätter förväntningar runt konversationen som speglar de förväntningar vi har när vi pratar personligen.
Det är det som Snapchat handlar om. Att prata genom innehållet inte runtom det. Med vänner, inte främlingar. Identitet knutet till nu, idag. Plats för att växa, emotionella risker, uttryck, misstag, plats för DIG.
Mer Personlig Data-eran har försett oss med den tekniska infrastrukturen för mer personlig kommunikation. Vi känner oss så lyckosamma att vara en del av denna otroliga förvandling.
Snapchat är en produkt byggd från hjärtat - det är skälet till varför vi finns i Los Angeles. Jag pratar ofta med människor om konflikterna mellan teknikföretag och innehållsföretag - jag har funnit att ett av de största problemen är att teknikföretag ser ofta på film, musik och television som INFORMATION. Regissörer, producenter, musiker och skådespelare ser dem som känslor, som uttryck. Inte något man söker efter, sorterar och tittar på - utan UPPLEVER.
Snapchat fokuserar på upplevelsen av konversation - inte utbytet av information. Vi är jätteglada att få vara en del av detta community.
Tack för att ni bjöd in mig idag och tack för att ni är en del av vår resa. Vårt team ser fram emot att lära känna er alla.