Senare i livet fick jag möjlighet att arbeta och studera i Sydafrika, där jag hade äran att träffa en av mina hjältar – biskop Tutu. Jag bevittnade de fruktansvärda konsekvenserna av apartheid och den rasism som gått i arv, men även det outtröttliga arbete som strävade efter utveckling och försoning. Under mitt sista år på Stanford bodde jag på Ujamaa, ett studenthem hängivet de svarta studenterna (och där majoriteten av de boende är svarta). Även i den oerhört privilegierade miljön på Stanford fanns det mycket att lära sig om de vardagliga orättvisor som rasismen i vårt samhälle ger upphov till.
Jag berättar om detta inte för att antyda att jag har en förstahandsförståelse för hur det är att vara en svart person i USA, utan hellre för att förklara att jag i nästan 30 år personligen har bevittnat eller deltagit i det passionerade, ihärdiga, sansade och kraftfulla arbetet för rättvisa i USA och i resten av världen. 30 år senare, trots att miljontals människor kräver förändring, finns det få framsteg att visa på. Den ekonomiska ojämlikheten i USA har nått nivåer som inte setts på nästan ett århundrade, rasifierade personer kan inte besöka en mataffär eller gå ut och jogga utan att behöva frukta att mördas utan att deras mördare ser några konsekvenser och jag kan helt enkelt bara säga att tillståndet i USA är ohållbart.
Jag berättar detta eftersom jag förstår att, som Martin Luther King sa, "upplopp är de ohördas språk" och att de som har kämpat fredligt för förändring under de senaste århundradena har sett få, om några, framsteg mot den vision byggd på frihet och jämlikhet. och rättvisa för allt det som Amerika har lovat länge. Jag förstår varför de som deltar i upploppen har känt sig ignorerade.
Första gången jag blev inbjuden att hålla tal efter att vi skapade Snapchat var 2013, vid Stanford Women in Business Conference. Då förkunnade jag att "jag är en ung, vit, utbildad man. Jag har haft otrolig tur. Och livet är inte rättvist." Jag kände att det var ytterst viktigt att dra uppmärksamhet till de privilegier jag upplever samt de orättvisor som finns i vårt samhälle – speciellt när jag stod framför kvinnliga affärsledare som tvingas hantera dessa orättvisor varje dag. Genom att kännas vid de privilegier jag drar nytta av tog jag ett viktigt steg mot att lära mig lyssna. Mina erfarenheter av livet i USA som en välbärgad, vit man skiljer sig på alla sätt och vis från de orättvisor som många amerikaner upplever. Genom att förstå den utsatthet som de som skiljer sig från mig upplever har jag blivit en bättre medkämpe i denna kamp.
Grundtanken bakom vårt lands grundande var idén om att hur du föddes inte skulle bestämma hur ditt liv ser ut. Våra grundare ansåg att idén om att gud valde en enda kung var löjlig – gud valde oss alla och älskar oss alla likvärdigt. De strävade efter att bygga ett samhälle som speglade guds kärlek och tanken på att gud finns inom oss alla. Gud anser att alla förtjänar samma kärlek.
De flesta av dessa män, vårt lands grundare som förespråkade frihet, jämlikhet och rättvisa för alla, var även slavägare. Deras mäktiga vision om en nation skapad av folket, för folket byggdes på en grund av fördomar, orättvisor och rasism. Om vi inte känns vid denna ruttna grund och dess fortsatta misslyckanden när det gäller att skapa möjligheter för alla, kommer vi aldrig att uppnå de framsteg som mänskligheten har kapacitet för – och vi kommer att misslyckas med att uppnå den djärva visionen om frihet, jämlikhet och rättvisa åt alla.
Jag blir ofta tillfrågad av vänner, teammedlemmar, journalister och partners om hur vi kan göra skillnad. Nedan delar jag med mig av mitt eget perspektiv om vad som behövs för att skapa den förändring vi behöver se i USA, medveten om att jag definitivt inte är en expert och att jag, vid 29 års ålder, har mycket kvar att lära mig om världen. Vi kan inte sätta stopp för strukturell rasism om vi inte även skapar möjligheter för alla människor, oavsett deras bakgrund.
Jag tror att det första och viktigaste steget är att på nytt hänge oss åt de värderingar som vår nation grundades på: frihet, jämlikhet, rättvisa och strävan efter lycka. Vi måste arbeta tillsammans för att skapa en enad vision för framtida framgång och definiera vilket USA vi vill att våra barns barn ska leva i. Detta måste vara en process som innefattar alla amerikaner och formas "av folket, för folket." Om vi kan definiera vilken sorts nation vi vill bli kan vi börja vidta åtgärder för att göra verklighet av denna vision och tillämpa våra värderingar när vi tar de viktiga beslut som måste tas för att kunna uppnå detta.
Vi måste också börja definiera vår framgång genom hur väl vi lever upp till våra värderingar, istället för med hjälp av fåniga kortsiktiga måttsystem som BNP eller aktiemarknaden. När dina hälsovårdskostnader ökar, oberoende av det värde du mottar, ökar även BNP. Om en orkan förstör flera hus så att vi måste bygga upp dem på nytt, ökas BNP. BNP är ett i grunden felaktigt måttsystem som inte speglar det som bidrar till medborgarnas faktiska lycka. Strävandet efter lycka måste utökas bortom strävandet efter välstånd.
Vi bör etablera en mångfaldig, partipolitiskt obunden kommission hängiven sanning, försoning och gottgörelse. Vi måste påbörja en process för att se till att hela USA:s svarta befolkning får sina röster hörda, utreda fördomar inom det straffrättsliga systemet, stärka justitiedepartementets division för medborgerliga rättigheter och agera enligt de rekommendationer som kommissionen lämnat angående försoning och gottgörelse. Det finns mycket att lära från de som haft modet att genomgå liknande processer efter ohyggligheter runtom i världen och vi bör skapa en process som speglar amerikanska värderingar och hjälper vår nation att genomföra de nödvändiga förändringarna och läka.
Vi måste starta om "möjlighetsmaskinen" i USA genom att investera i utbildning, hälso- och sjukvård och bostäder för att göra dessa grundläggande aspekter av ett fritt och rättvist samhälle lättillgängliga och ekonomiskt möjliga för alla medborgare.
Jag anser att ett skäl till varför entreprenörskapet i USA har haft en sådan tydlig nedgång sedan 1980-talet är bristen på ett stabilt samhälleligt skyddsnät. Entreprenörskap är beroende av att människor har möjlighet att ta risker för att starta en verksamhet, vilket nästan är omöjligt att göra utan någon typ av skyddsnät, så som jag hade. Dagens potentiella entreprenörer är tyngda av studielån och påverkas av den avstannade löneökningen och de ökade utgifterna, vilka gör det svårt att spara det kapital som krävs för att starta ett företag.
Det kommer att vara dyrt att investera i den framtid som våra barns barn kommer att leva i. Vi måste inrätta ett mycket mer progressivt inkomstskattesystem samt en betydligt högre fastighetsskatt och företag kommer behöva betala en högre skattesats. När vi investerar i framtiden kommer vi även behöva minska det federala underskottet så att vi är mer förberedda för att möta de eventuella framtida externa chocker som kan vänta oss i denna föränderliga värld. Kortfattat innebär det att människor som jag skulle betala betydligt mer i skatt – vilket jag anser skulle vara värt det för att skapa ett samhälle som främjar oss alla.
Många av dessa förändringar kommer leda till "negativa" konsekvenser för företag på kort sikt, men eftersom de representerar långsiktiga investeringar till fördel för vårt lands folk, tror jag att vi kommer att se oerhörda kollektiva fördelar på lång sikt.
Varför har inte denna förändring inträffat än? Jag tror att anledningen till detta är att den majoritet av Boomers som dominerar alla grenar av vår regering har uppvisat en brist på intresse för att skapa en bättre framtid för sina barn. Under årtionden har vår regering satsat på en strategi bestående av skuldfinansierade skattesänkningar och bidragsutbetalningar till förmån för dess viktigaste väljargrupp: Boomers. Boomer-generationen förfogar över nästan 60 % av alla hushållstillgångar. För att ge lite kontext så förfogar miljardärer över runt 3 %. När det gäller till exempel bidragssystemet för social trygghet, finansierar vi ett program som betalar ut bidrag till den rikaste generationen i amerikansk historia, utan någon form av behovsprövning.
Forskning tyder på att när en äldre generation inte ser sig själv speglad i den yngre generationen är de mindre benägna att investera i framtiden. I USA är Boomer-generationen runt 70 % vit, medan Generation Z är runt 50 % vit. Den demografiska förändringen i USA är oundviklig. Frågan är därför huruvida vi kan arbeta tillsammans för att skapa en nation som bättre reflekterar de värderingar vårt land är grundat på samt läker de djupa såren i vår historia, strävar efter att eliminera rasism och ojämlikheter och skapar möjligheter för alla – oavsett vilka de är eller var de föddes.
När det gäller Snapchat kan vi helt enkelt inte stå bakom konton i USA som är kopplade till människor som uppmanar till rasistiskt våld, oavsett om de uppmanar till detta på vår plattform eller ej. Vår innehållsplattform Upptäck är en kurerad plattform där vi bestämmer vad vi ger uppmärksamhet åt. Vi har pratat om och om igen om att arbeta hårt för att ha en positiv påverkan, och vi kommer att leva som vi lär när det gäller innehållet vi ger uppmärksamhet åt på Snapchat. Vi kommer eventuellt att fortsätta att låta kontroversiella personer att ha ett Snapchat-konto, så länge innehållet de publicerar på Snapchat stämmer med vår communitys riktlinjer, men vi kommer inte att ge uppmärksamhet åt det kontot eller det innehållet på något vis.
Det är aldrig för sent att välja kärleken, och det är min ärliga och uppriktiga förhoppning att ledarskapet i vårt land kommer att arbeta för att upprätthålla de värderingar som vårt land grundades på, vår raison d'être: frihet, jämlikhet och rättvisa åt alla.
Tills den dagen kommer gör vi det tydligt med våra handlingar att det inte finns någon gråzon när det gäller rasism, våld och orättvisor – och att vi inte kommer att uppmärksamma det, eller de som stöttar det, på vår plattform.
Detta betyder inte att vi kommer att ta bort innehåll som folk inte instämmer med, eller konton som behandlar vissa människor okänsligt. Det finns mycket att diskutera när det gäller vårt lands och världens framtid. Men det finns helt enkelt inget utrymme för diskussion när det gäller värdet av ett människoliv och vikten av en fortsatt kamp för frihet, jämlikhet och rättvisa. Vi står enade med de som står upp för fred, kärlek och rättvisa och vi kommer att använda vår plattform för att uppmärksamma det goda hellre än det onda.
Jag vet att det finns många som anser att bara för att "vissa människor" beter sig rasistiskt eller bara för att det finns "viss orättvisa" i vårt samhälle, innebär det inte att "alla är dåliga." Det är min åsikt att mänskligheten är djupt sammankopplad och att när en av oss lider så lider vi alla. Om någon av oss går hungrig, går vi alla hungriga. Om en av oss är fattig, är vi alla fattiga. Om en av oss främjar orättvisor genom vår tystnad har vi alla misslyckats med att skapa en nation som strävar efter de högsta idealen den kan uppnå.
Några av er har frågat om Snap kommer att ge bidrag till organisationer som stödjer jämlikhet och rättvisa. Svaret är ja. Men enligt min erfarenhet kan välgörenhet bara ha en ytterst liten inverkan mot de allvarliga orättvisor vi står inför. Vår familj har bidragit och kommer att fortsätta att bidra för att skapa möjligheter för missgynnade grupper, och donera till de som kämpar för rättvisa, dock kräver dessa omständigheter en mer radikal omorganisation av vårt samhälle. Privata välgörenhetsinsatser kan laga hål och snabba på framsteg, men kan inte korsa den djupa och breda klyftan som orättvisor innebär. Det är en klyfta vi måste korsa tillsammans som en enad nation. Enade i kampen för frihet, jämlikhet och rättvisa åt alla.
Vi står inför många utmaningar. För att konfrontera den omfattande historien av våld och orättvisor i USA – vars senaste offer är George, Ahmaud och Breonna, och vars ej namngivna offer är många fler – måste vi kämpa för omfattande förändring. En förändring som inte bara måste ske i vårt land men även i våra hjärtan. Vi måste förespråka fred och dela vår kärlek med hela mänskligheten.
Med förhoppning om en bättre framtid,
Evan